Pollenchock och tävlingstankar

Jag har aldrig någonsinn kännt av pollen. Förrän nu. FY HELVETE vad det kliar i mina ögon, vill klösa ut som, klia med mina lösnaglar på ögongloben typ. Håller på och blir tokig, och sen ser man inte heller helt vettig ut med ögon som är lite svullna för att jag inte kan låta bli att klia och som dessutom är rödsprängda. Japp, så vid 26 års ålder har jag blivit pollenallergiker. Skönt liksom! 
 
Idag myser jag mest runt hemma och tvättar (ÄLSKAR att tvätta!), städar, pysslar och har lite müsli i ugnen. Blir ett pass på gymet senare idag med Viktor och sen en lugn kväll hemma bara. 
 
Angående framtida tävlingar så snurrar det en miljon olika tankar och jag har inte bestämt mig än. Jag och Sara har kommit fram till att om det blir fler tävlingar så kommer det vara först om ett år. Ska jag gå upp på scenen så vill jag visa upp en bättre fysik, främst ben och rumpa, och då vill jag ha tid på mig att göra nånting riktigt bra! Det finns en lust att tävla igen, det tror jag alla som har stått på scenen förstår. Det är en enorm upplevelse och ger en sån kick att man självklart vill känna den känslan igen. Samtidigt så hade jag en lång väg dit och hade det under dieten riktigt tungt. Man hör om folk som har haft 3-4 "dåliga" dietdagar under 15 veckor (dagar då allting känns väldigt tungt, kroppen är slut, kraften och enrgin och slut och man vill bara dra täcker över huvudet), jag hade snararde 3-4 sånna dagar varje vecka.
Dom som blev lidande är såklart familj och vänner som jag i princip inte träffade under mina 13 veckors diet. Det fanns inte tid eller ork att vara social med tre träningspass om dagen, foodprep, svintidiga mornar, poseringsträning, heltidsjobb och alla andra dagliga sysslor. Så jag vacklar kan man säga. Jag gillar friheten att inte alltid vara bunden till mina matlådor, att kunna åka på möten med jobbet utan att behöva ha pärmar, ritingar och sen två matlådor med kyckling i handväskan som ska fram rätt som det är. Att träna hårt och mycket det kommer jag att göra med eller utan tävlingssatsning, det är det i alla fall ingen tvekan om! 
Fortsättning följer  alltså :) 
 
 
Malin
2015-05-04 @ 13:01:43

Varför tror du att det var så jobbigt för dig under dieten? Tränade du för mycket, åt för lite kanske? För lite vila? Jag undrar eftersom jag själv har problem min träning o fysik när jag går på en diet. Kroppen verkar lida enormt även under korta perioder. Jag får mjölksyra bara av att gå upp för trapporna. Immunförsvaret sjunker o jag blir lätt sjuk o får munsår etc.
Skulle vara intressant att höra vad din teori är!

Svar: Hej! Jag tror att det i slutet av dieten blev för mycket träning och för lite vila för mig. Jag hade i princip ingen lågintensiv cardio alls utan det var alltid fullt ös med löpning, crosstrainer eller cykling. Jag tror också att det mentala spelade in för mig med mycket hjärnspöken, brist på tid till familj och sambo vilket gjorde att jag var låg i humöret typ hela tiden. Och också att jag under dieten aldrig kom till ro och fick nån "paus" där jag tänkte på annat än mat, träning, matlådor, träning som ska göras senare, posering osv. Jag fungerar också väääldigt dåligt utan/med lite kolhydrater, kan varken sova eller tänka! Berätta gärna mer om dina problem under dieten! Alltid intressant i en värld där alla verkar ha typ 3 dåliga dietdagar på 15 veckor...
Matilda Wistrand

Malin
2015-05-04 @ 21:03:54

Tack för ditt svar! Känner igen mig i flera saker du nämnde. Det var ett stort genombrott för mig när jag äntligen insåg att min kropp mådde mycket bättre av att dra ner på fett istället för kolhydrater. En annan sak som jag haft problem med är saltnivåerna. Jag har dagar under dieten där jag på morgonen o efter träningspass känner mig så svag o illamående att allting bara snurrar o jag håller på att svimma. Då ser jag till att får i mig elektrolyter (köper från myprotein) o saltar extra mycket. Oftast går energinivåerna upp direkt! Det är lätt att glömma hur viktigt salt är, särskilt när man tränar mycket cardio o svettas mycket.
Har också enormt svårt för att lyssna på kroppen (jag hör den, men lyssnar inte!). Problemet är väl att jag som du kör fullt ös på cardiomaskinerna när jag är totalt slutkörd o egentligen borde ta det lugnt o hålla lägre tempo. Jag tror liksom att jag borde kunna köra precis lika hårt när jag dietar som när jag äter normalt o får dåligt samvete om jag inte klarar av det. Har haft perioder under dieten där jag varje dag efter varje pass sprungit till toaletten o kräkts av utmattning. Men jag har blivit bättre på att lyssna på kroppen, även om jag inte är "där" riktigt ännu.
Hoppas att det går lättare för dig vid nästa tävling o att hjärnspökena håller sig borta. Men du ska veta att det verkligen inte syntes på dig att du haft det jobbigt o kämpat hårt, din fysik på scenen var helt fantastisk, verkligen grymt jobbat!

Svar: Spännande med saltnivåerna! Har jag inte provat, inget man hör så mycket om tycker jag? Håller helt med dig om att man gärna tränar på som på offseason, att gå ner i vikter blir liksom ett misslyckande och man missar att man knappast tillför kroppen samma energi som tidigare och kan då inte förvänta sig att den ska vara lika stark. Har tack och lov inte behövt kräkas efter passen men jag har gråtit efter många pass (och mornar, kvällar, på jobbet) av ren utmattning!

Tusen tack för den fina komplimangen :) Just den dagen känns det ju som att det är värt allt slit!
Matilda Wistrand




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0